Stockholm Library i Ngogwe, Uganda

2013 var vi för första gången i Ngogwe i Uganda. Då fanns det knappt en bok där och inte tillstymmelsen till bibliotek. Under de här åren har det sakta men säkert vuxit fram ett bibliotek som numera har både skönlitteratur och faktaböcker. Förra året invigdes Stockholm Library under pompa och ståt. Nu, sex och ett halvt år efter vårt första besök, finns här ett bibliotek som fortfarande växer. Ett bibliotek där både skolans elever och andra invånare i byn, kan sätta sig och läsa när de vill. Tusen tack till alla våra vänner som hjälpt oss göra detta möjligt. Och tusen tack till Bokhjälpen som för tredje året i rad donerat pengar till detta bibliotek. Det känns fantastiskt roligt att se dessa bilder och tänka att i den här lilla byskolan, kan det faktiskt finnas en och annan elev som kommer lära sig läsa och få sig en utbildning, tack vare våra böcker.

Tack till Lions i Trosa!

Tusen tack till Lions i Trosa för ert generösa bidrag. Vi är verkligen glada att ni valt att stödja oss i vårt arbete med att öka läskunnigheten hos barn och ungdomar i Uganda.

Tack till Lärarförbundet!

Ett stort tack till Lärarförbundet för att ni valt att stödja Books to Ugandas arbete och ett särskilt tack till Maja Westerlund för att du förmedlat kontakten!

Tack till Rotary!

Tusen tack till Rotary U-fonden som har bidragit med 33000 kronor till Books to Uganda. Vi är oerhört glada att de återigen tror på oss och på vårt arbete!

Artikel om oss i New Vision

Vår gode vän journalisten Julius Luwemba har skrivit en jättefin artikel om vårt arbete i Uganda:

https://www.newvision.co.ug/new_vision/news/1499286/race-improve-reading-culture-learners

Nytt matchställ i Ngogwe

Numera spelar St Peter’s skollag i Ngogwe i Stuvstas färger. Tack Stuvsta IF för ert generösa bidrag!

Dags att åka hem…

Varje gång vi har varit i Uganda har vi sagt att vi måste lägga någon dag på att se alla djuren och nu fick vi äntligen chansen att göra det. Några timmar söder om Entebbe ligger Lake Mburo Nationalpark och dit åkte vi tillsammans med vår guide/chaufför Juma. När vi kom fram till parken lyfte han upp taket så att vi skulle se så bra som möjligt. Det var helt magiskt. Vi såg zebror, giraffer, flera olika antiloper, örnar, en enorm orm som reste sig upp för att hoppa mot bilen, vattenbufflar, vårtsvin, flodhästar, apor m.m. På kvällen sov vi i tält så att det kändes som att man var ute bland djuren. Soluppgångar har man sett ett antal men jag tror inte vi någonsin har sett en röd måne gå upp på ca en minut. Innan vi gick och la oss satt vi ute och beundrade stjärnorna och funderade på vad alla läten kom från för djur.

Det känns lite tråkigt att alla våra böcker nu är utdelade, det är ju faktiskt därför vi är här. Det känns så oerhört starkt att få komma ut till byarna och träffa barnen och känna all gästfrihet och kärlek. Att man sedan kanske gör lite nytta också gör inte saken sämre. Vi inbillar oss inte att vi kommer få alla de här barnen att älska att läsa eller bli experter på engelska men vi vill gärna tro att några faktiskt kommer att bli lite bättre läsare tack vare våra böcker, att några faktiskt kommer tycka att skolan är lite roligare tack vare våra böcker, våra flanosagor och pedagogiska leksaker och att några faktiskt kommer klara sina final exams och välja att plugga vidare på högre utbildningar tack vare våra revision books, och på så sätt öka på sina valmöjligheter i livet. Dessa barn gör att allt är värt det!

Tack till alla er som följt oss på vår resa och kommit med glada kommentarer. Det betyder jättemycket för oss.

Hälsningar Carina, Carola, Cissi, Nadja, Adam, Daniel, David och Oscar.

Skolan

Skolan här är obligatorisk men fortfarande är det alltför många barn som inte får chansen till en utbildning. Skolsystemet ser ut så här: Primary school i sju år, Secondary school i fyra år, Advanced Secondary i två år och sedan universitet. Efter Primary school gör man final exams och om man inte klarar dessa blir man inte uppflyttad. Våra Revision Books som vi köpte för pengar vi fått av organisationen Bokhjälpen, ska hjälpa eleverna att klara proven. Tyvärr är det fortfarande så att många barn, speciellt flickorna, speciellt på landsbygden, inte får gå vidare till Secondary school. En av våra tankar är att om man får tillgång till böcker blir man en starkare läsare vilket leder till att man har större chans att klara sina prov vilket förhoppningsvis leder till att man vill stanna kvar i skolan. En annan tanke är att om skolan blir mer attraktiv och roligare, t.ex. med flanosagor och ett större urval av böcker och pedagogiska leksaker, leder det också till att man vill stanna kvar i skolan och utbilda sig. Vi tror inte att vi ör bättre än någon annan men alla föds med olika förutsättningar och ibland kan en utsträckt hand hjälpa till att öka på någons förutsättningar och med en utbildning ökar ens valmöjligheter väsentligt.

19 april. Pirater, Ole dole doff och välsignade böcker.

Skällande hundar, råmande kossor, golande tuppar, kacklande hönor, tjoande barn (som bor på skolan) och snarkande människor (vi bor väldigt många under samma tak) gjorde att det var ganska svårt att sova. Direkt på morgonen var det dags för morning exercises då vi stod i en ring och gymnastiserade. Efter det fick vi alla prova på att städa medan skolans barn tittade på. Barnen hade naturligtvis redan städat innan så vi behövde inte jobba alltför hårt. Utom Oscar förstås, som städade så hårt så att skurborsten gick av.

Efter frukosten (banan, bröd och te) fick vi lite allmän information om skolan och deras planer för framtiden. Sedan hade vi ytterligare en workshop i hur man kan arbeta med flanosagor. Den här gången var både lärare och elever med och lyssnade. Det är verkligen roligt att berätta sagor för dessa barn som inte är vana vid att lyssna på sagor samtidigt som de ser på bilder. Barnen fick turas om att hjälpa till med flanobilderna, de fick låta som olika djur, de fick huffa och puffa som stora stygga vargen och de fick räkna pirater. Här insåg jag snabbt att de inte visste vad de skulle räkna eftersom de inte visste vad pirater var. Även vissa av djuren hade de problem med. Det ska bli kul att skicka fotona till barnen i Uppsala som hjälpt till att göra iordning dessa flanosagor. Tack Emma, Niklas och ni andra på Stenens avdelning på Lagerlöfs förskola i Uppsala!

Roligt att se att många barn känner igen oss från tidigare år. Flera kom ihåg vilka sånger jag lärde dem förra året och vi fick oss en trevlig sångstund i år igen. Till nästa år måste vi lära oss fler barnsånger på engelska, inte bara Imse vimse och Blinka lilla stjärna där. Ole dole doff gjorde vi säkert 20 gånger och de lärde sig den riktigt bra. Får se om de kommer ihåg den nästa gång.

I dag fick vi också besöka nursery school, det är barnen mellan 3-5 år. Här lär man sig siffror, bokstäver och att skriva ord. Allt grundar sig i ramsor och sånger och ibland får de komma fram och skriva på svarta tavlan. I dag var det siffror. Skrev de fel eller stavade fel hjälptes hela klassen åt att sjunga ramsan igen så de skrev rätt. När de var klara med att stava klappade hela klassen en speciell klapp som betyder bra jobbat, medan eleven vid tavlan vickade på höfterna i takt. Kommer definitivt ta med detta till mitt klassrum!

Vi fick äran att vara med på en otrolig ceremoni med prästen som invigde tillställningen, önskade oss välkomna och välsignade både oss och våra böcker och sedan fick vi ta del av massor med ursköna danser som eleverna utförde i olika konstellationer för att avsluta med att få med alla oss och de andra vuxna i dansen; mycket skratt och glädje i värmen! Varför har inte vi samma dansanta moves som barnen här?

Efter en supergod lunch var det dags för hemfärd. Kampalas hektiska trafik i lunchvärmen är inget att jubla över och som vanligt har vi med lite fler medresänerer från byarna till Kampala också. Finns det hjärterum så finns det stjärterum.

Vad kan man inte ha på en moppe? Snart har vi sett det mesta. Vad sägs om fem stora bananstockar? Tre meter långa sockerrör på tvären? Två män och en gris? Eller en pappa som hämtade sina barn från skolan, satte tre ungar framför sig och tre ungar bakom! Hjälmar? Knappast!

Väl tillbaka i Entebbe är det ganska skönt med dusch och ordentlig toa men vi saknar glädjen i byarna. Tur vi har våra boys med oss som hela tiden testar sina pranks på oss.

18 april. Matooke, matatu och matako.

Steve, the king of all drivers, rattar oss säkert mellan alla våra destinationer. Ibland (eller ganska ofta) undrar vi hur tusan han ska lyckas vända vår proppfulla buss eller komma förbi alla hinder som dyker upp i vår väg, men på något vis lyckas han alltid. ”African massage” kallar lokalborna sina guppiga vägar; ett namn som vi har full förståelse för.

Idag åkte vi tillbaka till St Peter’s Primary and Nursery school i Ngogwe. Det är tredje gången vi är här med böcker och de används flitigt. Första gången vi var här fanns det inga böcker men en längtan efter ett skolbibliotek. Andra gången vi var här hade de byggt en grund till ett bibliotek. Nu, den tredje gången, står biblioteket klart. Det var otroligt roligt att se våra böcker stå på hyllorna inne i det nybyggda rummet. Innan vi gick in för första gången invigde vi genom att klippa av ett snöre och sa ”Härmed förklarar vi Stockholm Library öppet”.

Det är härligt att höra att de har infört läsning på schemat och att både deras läsförmåga och engelska kunskaper ökat väsentligt. Det är tydligt att elevernas engelska är bättre än på många andra skolor vi besökt och vi vill gärna tro att det är tack vare våra böcker!

Efter att vi fått lunch (matooke, groundnut-sås, friterad kassava och ris) delade vi ut brev från våra svenska elever som de ugandiska eleverna skrev svar på. Det var en upplevelse att se eleverna skriva svarsbreven; vilken handstil och vilket engagemang alla elever uppvisade. Våra svenska elever hade också skrivit faktatexter om Sverige som de satt ihop till olika faktaböcker. Dessa hemgjorda faktaböcker väckte stort intresse och de ugandiska barnen läste glatt om t.ex. svenska årstider, sporter, djur och maträtter. Tänk om man kunnat låta trycka upp dessa texter till riktiga böcker. Något att tänka på till en annan resa, kanske?

Även här i Ngogwe utförde vi synundersökningar på elever och de lärare som ville/behövde. Vi satte upp syntavlan på ett träd och de barn som hade svårt att se tecknen på tavlan fick provläsa med olika glasögon. 20 barn och fyra lärare fick för första gången läsglasögon idag. Vilken lycka för dem att äntligen se texter i böcker ordentligt. Något som gjorde oss lite fundersamma var de barn som berättade att bokstäverna hoppar runt och som hade svårt med b och d och som aldrig lyckats lära sig läsa. Efteråt diskuterade vi dyslexi vilket de aldrig tidigare hört talas om. Även det något att fundera vidare på till nästa resa?

På väg till toan gick vi förbi en man som precis nackade en höna och plockade fjädrarna. Vi skojade först om att middagsmaten var fixad och insåg snabbt att det var precis just så. Det är så självklart men ändå så långt ifrån hur vi är vana att hantera middagsbestyren. Färskare kan det knappast bli!

När det var dags för en kvällspromenad följde säkert 30 barn med. Vi gick och tittade på kyrkan, beundrade utsikten från en höjd (och fick frågan om verkligen Sverige är lika vackert som Uganda) och vi fick se kassavaplantor, papaya, bananträd (både matbananen matooke och sweet banana som de kallar ”vanliga” bananer) och avokado i massor. Som avocadoälskare är detta ett paradis!

I väntan på middagen satte vi oss på gårdsplanen och pratade om likheter och skillnader mellan det ugandiska skolsystemet och det svenska. Det är fascinerande att höra att det finns en hel del likheter trots att det är två helt olika kulturer. Vi njöt i värmen medan solen blev orange och började försvinna ner bakom bananträden.

Grabbarna fick en lektion i kortspelet Matatu (icke att förväxla med Matooke, som maträtten gjord av matbanan kallas). Efter middagen när vi skulle säga vilken mat vi gillar bäst blandade Daniel ihop orden och sa matako vilket gjorde att vår guide Julius började skratta så mycket så att han ramlade av stolen. Senare fick vi höra att matako är ett fult ord för rumpa på det lokala språket luganda. Så kan det gå när det är för många olika språk i omlopp!

Efter kvällstvätt och toabesök (utan kackerlackor men med ödlor istället vilket är betydligt trevligare!) var det dags att krypa in under myggnäten. Carola och Nadja som inte ville ha kackerlackor i sängen sprutade ner hela rummen med kackerlacksspray. Funderar på vilket som egentligen är farligast; kackerlackor eller sprayen?